Svårt...

...att se saker förrän man har vart där. Man vet inte vad det innebär att bo samman med någon, vara gift eller bli förälder. Skaffa hus och bil eller andra positiva saker, förrän man har vart där. Vara hemlös, röka eller vara beroende av alkohol, tabletter eller narkotika.

Tänker på en artikel i Klassekampen som jag läste i somras. Om att börja träna kan känns som om du ska dö. Ingen pratar om den initiala kampen i alla livsstilsråd vi får i media, där man skriver om hur bra du mår av träning. Att det är tufft i början. Att du har lust att ge dig efter första eller andra försöket. Att de som är längst bort från den dagliga disciplinen nästan aldrig lyckas. 

Vi snackar aldrig om det. Hur svårt det är att ändra rutiner. Att skifta till "ett bättre liv".

Det är ren idioti att tro att det "går bra" efter tre veckor borta från att dricka alkohol nästan varje dag i tre års tid. Femton års vanor blir inte borta. Att ständigt medicinera sig själv mot stress, frustration och ångest, till att finna nya lösningar på ett livslångt problem.

Bindningar i relationer som inte försvinner, även om du själv förändrar dig. Ser mig själv. Ser mina bröder. Hur vi sliter med att ställa upp på alla andra utom oss själva. Ett livslångt arbete för oss alla.