Somnade...

...runt halv åtta i väntan på kvällsmat. Hade ställt klockan, men det tog mig tre minuter att förstå att den ringde. Tog mig snabbt ner en våning till matsalen och anlände ca 20:05. Då var jag sist på plats. Skyndade mig att fixa mina mackor och hämtade ett kallt ägg i kylen. Inne på smörgås nummer två var alla andra färdiga. Och halvvägs på nummer tre var maten ute av rummet och en av systrarna började torka borden med antibac och trasa. Väl uppe på rummet var klockan 20:14.

Det är en väldigt speciell stämning här. Trodde att miljöterapi innebar att de dagliga göromålen var viktiga beståndsdelar, medan de här verkar vara frustrationsmoment som ska hanteras på kortast tid. Inte för att gnälla, men nu när jag börjar att få lite vett och hyfs i skallen igen, så har jag svårt att förstå perspektiv och tankar bak denna militäriska tävlingshysteri kring först färdig vinner vid måltiderna.

Men ska sägas.

Jag har all respekt för människorna som kommer hit. Ingen har valt det som karriär vid födsel eller i unga år. Alla kämpar sin kamp. Och många har det svårt. Relativt sett menar jag mig själv vara en otroligt privilegierad och lycklig man.