Distraktion...

...är nödvändig. Det blir en rastlöshet av att vara "inlåst" i ett institutionellt sammanhang. En trygghet men också en ångest. En frihet från ansvar i normal vardaglig praxis, men samtidigt finns all denna tid som du måste få att flyta.

Idag har jag vart på två utflykter. Bägge med personal och medintagna. Märkliga saker. Ser att jag är i bättre skick än de flesta. Många ska fortsätta på långtidsbehandling i tre månader efter avgiftning. Utflykterna var till sjukhuset för att ta blodprov och till ett köpcenter för att gå i en butik och till postkontor. Efter lunch så slocknade jag. Sov hårt i dryga två timmar. Drömda att jag var på nattklubb med hela gänget här och förstod inte varför vi var där. En så tuff utmaning så tidigt i behandlingen. Drömmen avslutades med att alla sjöng religiösa sånger som på ett väckelsemöte.

Middagen klockan fyra var specialbeställd till mig. Har skrivit upp väldigt specifikt vad jag äter och inte äter. Sötnosarna hade kliat sig i huvudet och lagat en god sås men kompletterat den med vanlig pasta... Det fanns dock potatis som räddade situationen. Satt som vanligt sist vid bordet. Verkar som att alla här har en turbo i sig när de äter. Inga långa samtal vid matbordet direkt.

De senaste timmarna har jag lagt ner lite tid på att "fixa" bloggen. Vet inte om jag blev nöjd, men det blev vart fall bättre. Distraktion som sagt var. Nu är det snart kvällsmat och mediciner och läggdags. Stor kram till alla!