...och på väg hem. Har vart lite turbulens på avdelningen under senaste veckan. Minst sagt. Men själv har jag det förvånansvärt bra i mitt eget sällskap. Det är en lyx att få tid å träffa sig själv. En nödvändig lyx. Annars blir det mycket fjärrstyrd robot av mig. Ett självmedicinerande skal som ska uppfylla alla förväntningar om ett"bra" och "normalt" liv.
In i fållan. Den kollektiva egoismen, om en ständigt ökande välfärd, har alla tankar klara. Finns på rea nu efter jul till extra förmånliga priser.
Annars har jag ont i kroppen. Träningsvärk från höfterna och ner. Underbara smärta som påminner mig om att jag kämpar. På många sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar