torsdag 9 januari 2014

2 km...






...på 12:05. Det går utför med mig. Tiden på löpbandet minskar!

Inte för att det är ett mål, men dock en jämförelse, var jag i 1985 ung, vacker och vältränad. Då sprang jag mitt första och hitintills enda marathon på Stockholms gator. Varje kilometer av alla de 42 var då ca en minut snabbare per kilometer än vad de två kilometrarna var idag var för sig. 

Som sagt var, INTE ett mål. Snarare en bild på mänskligt förfall. Det helt naturliga som har med den fysiska åldern att göra. Att jag sen har påskyndat tidsökningen per kilometer med osunt leverne funderar jag mer på. DET vill jag göra något med. Sett med andra glasögon så har jag nästan halverat min "2 km-tid" de senaste 32 dagarna... !!

2 kommentarer:

  1. Som sagt, jag ser fram mot en löprunda nästa gång vi ses. I naturen. Och gärna lite längre. Med fikapaus mitt i eller på slutet..
    Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar fikapausen på slutet. Det svalpar så mycket i magen efter några koppar kaffe...

      Radera