Trehundratusen...

...norska kronor drygt koster det att ha mig här. I tre månader. Tänker på det som ett stipendium jag fått av norska staten att under eget ansvar fritt utveckla mig själv. Få människor som i vuxen ålder får den friheten det ger. Bilden av trappsteg har förekommit här på huset. Att kliva upp ett steg i taget. Ta tid på sig. Se till att trappstegen är tillräckligt djupa för att det ska finnas chanser till vila på väg uppför. Alkoholen är en ytterst liten del av problematiken för många av oss. Vår utmaning ligger i varför vi har börjat självmedicinera. Vad som gör att vi tar till den sista utvägen. Hur kunde det gå så långt.

En av mina nya skjortor från i fredags sitter snyggt på. Den framhäver det jag tycker om hos mig själv. En gnutta stil. Lugn färg. Några intensiva prickar. Fin skärning. Känner vårluften utanför fönstret.