tisdag 11 februari 2014

Mardröm...






...i natt. En sådan som varar mellan gångerna du är vaken. Där ting flyter samman. Hallucinogen karaktär. En mardröm som utspelar sig med min släkt. Eller statistsymboler. Jag är ansvarig. Orsaken. Folk är blodiga runt mig. Skadeskjutna. Arga. Aggressiva. Jag flyr. Hittas. Scenerna äger rum på min mors föräldragård. Jag finner skydd på en toalett. Glas krossas. Jag skär mig under fötterna. Folk tränger in i huset. Försvarar mig.

Paus

Tillbaka i drömmen. Är på flykt i min hemstad. Jagar efter fristäder. Släpar på min mor. Finner inte fram.

Paus

Åter på gården i Småland. Är ute i språngmarsch. Skriker ut smärta. Förstår inte varför jag blev syndabock. Min morbror ser mig i ögonen och ger mig en kram. Han skriker ut sin egen smärta ur sitt blodiga ansikte. Vi förenas.

Kapitulerar. Överger mig med sänkta vapen. Redo att dö. Tar ett gevär i min mun. Men det är ett Abrahamsoffer. En tillit till det inuti mig. Jag lämnar ifrån mig livets nycklar. Accepteras och blir hel. Oangripbar.

Med bultande hjärta av gammal skuld vaknar jag. Skulden är inte längre där. Bara min puls.

2 kommentarer:

  1. Det låter som en rening. Hoppfullt att skuldkänslan försvann. En insikt som är ett genombrott?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte analyserat fullt ut än. Men skrämmande är det inte. Fullkorn må bara tuggas väl :)

      Radera