Egen tid fyller jag utan problem. Ibland fylls jag av känslan av ett kvasiliv. En förberedelse för det verkliga livet. Svårt att koppla ner. Nätverket bak ögonen surrar på. Tankar tänks.
Har inte sett flugan på snart två dygn. Kanske ville den ha mer likasinnat sällskap. En lekkamrat.
Ser på en dokumentär om amerikanska soldater i landet "Taliban". Ett krig. Vi människor är bra på det. Kriga mot varandra. Och inte minst mot oss själva. Kriget inombords.
För oss som står utanför och tittar in i ditt liv via din blogg, är känslan lite lätt ofattbar. ¨Egen tid¨ låter som en omöjlig dröm, men är priset för det så högt som ditt låter vi kanske det vara.....
SvaraRaderaEgen tid...
RaderaJa det är ju inte barnfamiljers största kapitaltillgång. Men kanske det största behovet. Vart fall hos många. Ser att grunden för att jag ska klara av att vara en mindre dysfuntionell människa och istället mer närvarande och ärlig ligger just i egen tid. Att bygga upp något genuint som tåler en höststorm utan att bli förstört, helt eller till del. Prövar att investera min tid här till det.