Har haft en bra helg. Pratat med gamla vänner som jag saknar. Vi ses sällan. Alltför sällan. Fokus driver mig stillsamt framöver. Harmoniskt fokus. Ting spretar inte lika mycket nu som för några veckor sedan. Insikten om kampernas olikhet och valet mellan att ta dem eller inte är tydligare.
Saknar en av mina bröder från klostret. Han avgick i fredags. Till sitt liv. Det riktiga. Efter "trehundratusenkronersstipendiet" på klostret B. Saknar honom som en inspiratör och ett bollplank. En lekfull realist. Få av dem.
Ni som är bröder på klostret, kommer ni ses ute i verkligheten? Är det en fara med det, eller ett stöd? Era gemensamma erfarenheter är starka, både av att falla och att resa sig. För övrigt är 300 000 kr en skitsumma för att rädda en själ (och alla som hör den själen till). Om du frågar mig. Kram!
SvaraRaderaOm vi ses så ses vi. Men tanken kommer ofta inom. Blir det så...
RaderaEn skitsumma att vara glad för!! Tackar och bockar till alla som betalar skatt.