onsdag 12 februari 2014

Känns som att...

...det var flera dagar sen jag skrev senaste inlägget. Inte dryga tolv timmar. Beskriver nog hur mycket som sker i min lilla hjärna. Har läst igenom hela bloggen och granskat den med ögon av idag. Ett historiskt dokument som jag är enormt tacksam för att jag initierade och deltog i. Både dokumentet och själva innehållet. Att formulera mig har varit, och är fortfarande, en avgörande del i behandlingen för mig. Uttryck kräver tanke. Eftertanke.

Förstår tydligt och klart att det finns och har funnits människor i denna byggnad som jag kommer att bära med mig resten av livet. En del mycket nära hjärtat. En kommande saknad.

Har beställt skrot på nätet idag. Gummiöverdraget järn att pumpa med på egen hand när framtiden har blivit nu. Ett kroppsligt kosmos att vårda.

2 kommentarer:

  1. Dina texter sveper över känslor och skeenden. Som vän skulle jag vilja veta fler detaljer, för att göra mig en tydligare bild av vad du genomgår, för att förstå. Jag menar inte att du ska vika ut ditt allra innersta, men kanske skriva något om konkreta saker du lyckas med, eller misslyckas med (om du vill dela med dig).
    Invigda läser är med dig, hejar på, tycker om och vill dig väl. Nya läsare får något att förhålla sig till för att förstå denna främling (Kekke) som kämpar för ett hållbart liv. En kamp som vi alla delar fast på olika villkor. Dina ord ger kropp åt detta faktum. Ditt mod berikar våra liv.

    SvaraRadera
  2. Tack för input Tina!
    Tar det med mig i processen. Kommunikation. detta svåra och viktiga.

    Kram

    SvaraRadera